Upptäck Svanskogstraditionen!

digital kurs om Svanskogstraditionen

Nu är det dags! Upptäck Svanskogstraditionen med riksspelmännen Maria Andersson och Therese Olsson Hugosson som 2019 gav ut boken Guldspelmannen från Svanskog. Både Maria och Therese spelade upp på värmländska låtar, och svanskogslåtar i synnerhet.

Den 20 juli erbjuder nämligen föreningen Folkmusik i Svanskog möjlighet att utforska Svanskogstraditionen tillsammans med dem.

Om digitala kursen Upptäck Svanskogstraditionen!

Under den digitala kursen kommer du genom låtutlärning av Svanskogslåtar förkovra dig i Svanskogsmusikens karaktär, stil och hur man utför den rent tekniskt. Alltså kommer fokus helt enkelt vara på hur man får Svanskogslåtarna svängiga!

Varmt välkommen!

digital kurs om Svanskogstraditionen
Digital kurs med låtutlärning av riksspelmännen Maria Andersson och Therese Olsson Hugosson

Praktisk information om Upptäck Svanskogstraditionen!

Kursdatum: Måndag 20/7 kl. 18-19.30
Kursavgift: 200 kr
Länk till onlinekursen skickas ut samma dag som kursen är.
Teknisk svårighet: Medel
Målgrupp: Främst stråk- och blåsinstrument men alla melodiinstrument är välkomna!
Arrangör: Föreningen Folkmusik i Svanskog tillsammans med studieförbundet Kulturens.

Anmälan senast 13/7 till kontakt@thereseolssonhugosson.se eller anna.maria.89@hotmail.com

Anmälan är bindande.

Therese Olsson Hugosson och Maria Andersson spelar folkmusik i Svanskogs Kyrka
Therese Olsson Hugosson, riksspelman klarinett. Maria Andersson riksspelman fiol på releasen av Guldspelmannen från Svanskog

Gå en kurs i din egen takt?

Om du hellre vill gå en onlinekurs i din egen takt så erbjuder jag självklart det också. Kurserna är allt från att komma igång till att verkligen förkovra sig och bygga en stor repertoar som du dessutom kan spela på follkmusikaliskt maner. Spana in utbudet av folkmusikkurser här på min hemsida!

Du har också möjlighet att få privat onlinelektion med Therese. Då kan du fokusera på ett särskilt område som du funderat på eller lära dig någon särskild låt.

Intresserad av egen fördjupning av Svanskogstraditionen?

Köp gärna boken Guldspelmannen från Svanskog! Boken innehåller 5 delar:

  • Biografi om Alf Olsson, Svanskogs mest framstående spelman genom tiderna.
  • Svanskogs spelmän, förteckning och historik
  • Musiken, stilen och tekniken
  • Noter på alla Alfs bevarade egenskrivna låtar
  • CD med inspelningar av alla låtar som är med på noter i boken.

Duo Hugosson/Restin

Vart är vi på väg?

Äntligen ska Duo Hugosson/Restin ut på turné igen!

Duo Hugosson/Restin med konserten "När- och närodlat"
Duo Hugosson/Restin poster. Konserttitel “När- och Därodlat. Lokala och internationella godbitar präglade av den Västgötska myllan.”

Om musikerna i Duo Hugosson/Restin

Här är en kort presentation av musikerna:

Therese Olsson Hugosson är en klarinettist som rör sig ledigt mellan svensk folkmusik och klassisk musik. Hon är utbildad inom klassisk musik vid Musikhögskolan Ingesund. Som Riksspelman har Therese fördjupat sig i och skapat egna tolkningar av den värmländska folkmusiken samtidigt som hon gillar att tolka musik på nya sätt.

Björn Restin är en musiker som lätt och smidigt byter mellan olika genrer och instrument. Han är utbildad kantor på Geijerskolan. Björns konstnärlighet utgår från öppenhet och nyfikenhet som han använder både för att både möta, förvalta och utveckla musiken.

Vi presenterar stolt konserten:

När- och Därodlat

Lokala och internationella godbitar präglade av den Västgötska myllan

Konsertbeskrivning

Duo Hugosson/Restin gjorde sin första turné redan 2010, då med ett klassiskt program som till och med spelades för Prinsessan Désirée och Friherre Niclas Silfverschiöld. Nu är de återigen tillbaka!

I denna konsert får du höra lokal folkmusik och internationellt kända verk som nytolkas av Duo Hugosson/Restin där deras rötter i den västgötska myllan präglar hela konserten. Denna gången med musik där folkligt, klassiskt och passionerade tangotoner vuxit samman till ljuva godbitar.

Therese Olsson Hugosson, klarinett
Björn Restin, dragspel och piano

Nu är den stora frågan var du skulle vilja att vi har ett turnéstopp med konserten När- och Därodlat i sommar?

Planerad turnéperiod: 25/6 – 9/7. 

Boka Duo Hugosson/Restin redan idag!

Har du missat att boka oss för sommarens event? Det finns alltid möjligheter att boka oss för andra event framöver också. Fyll i kontaktformuläret nedan så hör vi av oss till dig!

Julklappstips #4: KONSERT/SPELNING

Julklappstips #4: KONSERT/SPELNING

politiska träffar med underhållning
Therese Olsson Hugosson

Är det ett högtidligt tillfälle i antågande, såsom bröllop, födelsedagsfest eller dop/namngivning? Eller behöver denna mörka årstid helt enkelt lysas upp med härlig musik?
Passa på att ge bort en musikalisk upplevelse i julklapp!

Konserten/spelningen specialanpassas efter tillfälle och önskemål.

Ring 076 – 8416390 för att få ditt skräddarsydda erbjudande!

#lesmusicationpros #julklappstips #christmasgift #concert #konsert #bröllop #dop #namngivning

Julklappstips #3: ONLINEKURS I FOLKMUSIK

Julklappstips #3: ONLINEKURS I FOLKMUSIK

Music under construction

Hur hör man skillnad på polska, vals och hambo?
Hur gör man för att spela med folkmusikaliska uttryck?

Ge bort en onlinekurs i folkmusik! Välj mellan kurspaket BAS, PLUS eller PRO som innehållande flera moduler eller spana in FLEX där du kan välja att ge bort enskilda moduler.

15% rabatt fram till julafton när du anger:
FOLKMUSIK19 för de svenska kurserna eller
TRADMUSIC19 för de engelska kurserna.

#lesmusicationpros #julklappstips #christmasgift #onlinecourse #musiclessons

Julklappstips #2: MUSIKLEKTIONER

Julklappstips #2: MUSIKLEKTIONER

Julklappstips för ung som gammal: Privatlektioner i musik – enskilt eller med en vän

Ge bort en musikalisk upplevelse i form av privatlektion, parlektion eller grupplektion!

Gåvomottagaren får helt personligt anpassade lektioner baserade på sina önskemål. Testa att spela klarinett, sax eller piano och låna instrument under lektionen. Om gåvomottagaren redan spelar ett instrument jobbar vi fördjupande, t.ex. inom en viss genre, instrumentspecifikt eller stage performance.

Slå en signal till mig på 0768416390 så pratar vi igenom hur just din gåva ska se ut!

#musiclessons #julklappstips #christmasgift #lesmusicationpros

Julklapp Tips #1: GULDSPELMANNEN FRÅN SVANSKOG

Julklapp nummer 1: GULDSPELMANNEN FRÅN SVANSKOG

Boken Guldspelmannen från Svanskog
Boken Guldspelmannen från Svanskog

Inför jul kommer jag nu att tipsa om olika julklappar som du kan införskaffa till nära och kära, eller varför inte en julklapp till dig själv? Först ut är boken Guldspelmannen från Svanskog.

Bokens innehåll

Boken handlar om riksspelmannen, med Zornmärket i guld, Alf Olsson samt folkmusiktraditionen från Svanskog och består av fem avsnitt:

  • Alfs uppväxt och karriär
  • Spelmän som hör till Alfs tradition inklusive förteckning av de flesta spelmän som verkat i Svanskog och historik kring dem.
  • Svanskogstraditionens utförande (musiken, stilen och tekniken)
  • Notsamling med alla bevarade låtar som Alf har skrivit.
  • CD med alla låtar som ingår i notsamlingen.

CD:n är gjord som en dokumentation för att man ska kunna tillägna sig traditionen via lyssning, men är också tänkt att lyfta bokens innehåll till en högre nivå då läsaren också får lov att höra Alf i egen hög person spela sina egna låtar.

Musiker på CD-skivan

I huvudsak är låtarna duetter som spelas av Alf Olsson och Tomas Fredriksson, men det förekommer även ensemblespel.

Musiker på CD:n

Alf Olsson, fiol
Tomas Fredriksson, fiol
Maria Andersson, fiol
Therese Olsson Hugosson, klarinett
Fredrik Andersson, trombon

Författare: Therese Olsson Hugosson och Maria Andersson

Köpa boken som julklapp

Nu kan du köpa Guldspelmannen från Svanskog i min webshop!

Utnyttja detta julklappstips redan idag genom att lägga boken i din varukorg nedan.

Vi skickar boken till dig eller gåvomottagaren oavsett var du eller gåvomottagaren finns i världen!

Senaste inläggen

Se fler tips på fina julklappar i andra inlägg:

Professionella kulturarbetare på landsbygden – 5 vanliga missuppfattningar

Professionell kultur + landsbygd = sant?

Att jobba som professionell kulturarbetare är oerhört spännande, utvecklande och givande. Men det kan också många gånger vara motigt och ofta får vi kämpa för det vi tror på. Det finns många missuppfattningar kring att vara kulturarbetare / konstnär och missuppfattningarna man möter blir dessutom fler när man bor på landsbygden och jobbar professionellt som kulturarbetare/konstnär. Här kommer 5 vanliga missuppfattningar om professionella kulturarbetare på landsbygden. Dessa generaliserande missuppfattningarna möter jag ganska ofta i mitt jobb och jag tänkte bemöta dem med mer rimliga perspektiv en gång för alla. Nästa gång du hör någon av följande missuppfattningar så har du efter att ha läst denna artikel förhoppningsvis fler argument att svara med!

musiker på landsbygd
Kulturarbetare som verkar på landsbygden

1. Kultur gjord i staden håller högre kvalitet än kultur gjord på landsbygden

Statistik visar att de flesta konstnärerna bor i städer eftersom de oftast blir tvingade till det för att utbilda sig och då utbildningarna drar till sig både professionella, studenter och amatörer så är det lätt att de som studerar också stannar kvar och verkar professionellt. På detta sätt fortsätter spiralen i flera generationer. Spiralen ger dessutom goda effekter på amatörkulturen samt kulturkonsumtionen i området, då det blir ett kluster av kulturintresserade och utövare. Antalet kulturtillfällen blir alltså fler, eftersom antalet personer som finns i området och på något sätt inom kulturen är fler. Däremot säger det numerära antalet trots allt inget om kvaliteten per automatik.

Ytterligare en invändning är att alla som är i staden och skapar kultur inte är från staden från början. De som kommer från landsbygden blir tvingade att flytta till staden för att kunna utbilda sig inom kulturbranschen. Kulturen som finns i staden blir påverkad av vad kulturarbetare och konstnärer har med sig för erfarenheter i livet, således även erfarenheterna från landsbygd och glesbygd.

Här vet vi också att kultur som skildrar staden får bättre stöd och genomslagskraft i samhället. Vi vill att konsten ska vara fri, men för att försörja sig krävs det en marknad för det man gör som utövare. Den urbana normen påverkar alltså vad som blir möjligt att göra som konstnär/kulturarbetare och det påverkar också vilket slags kulturskapande som man kan försörja sig på. Den urbana normen kommer alltså att styra vilken slags efterfrågan det är på kulturella produkter och skapelser, och därmed till det urbana uttryckets fördel. Det urbana uttrycket säger alltså generellt sett heller inget om den kulturella kvaliteten, men däremot vad som är möjligt att göra och vad som är efterfrågat.

Landsbygdens kultur är professionell och har hög nivå

Ett annat exempel är taget ur min egen praktik. Svensk folkmusik har nästan alltid rötterna i landsbygds- och glesbygdskultur. Jag är utbildad klassisk klarinettist sedan barnsben. De allra flesta anser att klassiska verk är tekniskt och musikaliskt utmanande för utövaren, det vill säga av hög svårighetsgrad. Dessutom ska musiken skänka lyssnarna stor glädje genom sin höga kvalitet, oftast genom besök till operahus och andra kulturinstitutioner. Det intressanta är att jag blir lika tekniskt och musikaliskt utmanad av folkmusik – landsbygdens och glesbygdens kultur – och jag är sannerligen en av många att erfara detta. Asymmetri, gehörsspel av låtar, tekniska utmaningar, dansant och sväng, för att nämna något, kräver åratal av övning. Jag har hört flera exempel på klassiska musiker med lång erfarenhet och imponerande internationell meritlista spela en folkmusiklåt sämre än mina egna tonårselever.

Eftersom jag arbetar både med klassisk musik och folkmusik har jag möjlighet att jämföra publikbeteenden. Den publik som jag ser njuta mest är folkmusikpubliken. Att gå på konserter och att dessutom få dansa i flera timmar till bra musik kan ge dubbel njutningseffekt. Återigen; kvaliteten beror alltså inte på ursprunget av det kulturella uttrycket utan det beror på vem som utför det.

2. Kulturarbetare på landsbygden har lägre kompetens än kulturarbetare i staden

När jag diskuterar den urbana normen med kollegor inom kulturbranschen vittnar många om hur synen på och fördomarna kring landsbygdens och stadens kulturarbetare påverkar ens utförande.

Det finns ett fint illustrerande exempel från Washington DC som kan visa på snedsprånget i tanken. Violinisten Joshua Bell, med internationell karriär, ställde sig och spelade i Washingtons tunnelbana, en miljö som inte är förknippad med musiker av hans kvalitet. Han spelade i 45 minuter och tusentals personer passerade. 7 stannade för att lyssna.

När vi placerar en kulturupplevelse i en normbrytande miljö hindrar våra förutfattade meningar möjligheten till fantastiska upplevelser. Detta gäller också kulturarbetare som verkar med sin kompetens på landsbygden. Ens geografiska läge säger ingenting om kompetensen, kvaliteten på utförandet, eller graden av professionalitet. Den säger bara var kulturarbetaren/konstnären befinner sig.

3. Man kan bara vara professionell om man har en nationell eller internationell karriär

Här förväxlar man det geografiska upptagningsområdet med kvaliteten i arbetet. De allra största konstnärerna förväntas såklart att resa inom Sverige och kanske också utanför riket i jobbet. Detta går att jämföra med restaurangbranschen: Det finns restaurangkedjor som har restauranger över hela världen, men de flesta har bara en restaurang. Säger antalet restauranger eller den geografiska täckningen något om kvaliteten på maten och den kulinariska upplevelsen (jämför hamburgerkedja med lyxrestaurangen i Paris)? Det finns självklart olika grader av kompetens inom spannet av professionella utövare och olika storlekar på efterfrågan inom kulturbranschen, likväl som i alla andra branscher.

Om vi skulle betrakta eliten i varje bransch som de enda professionella och resten som amatörer, så skulle vi kapa bort majoriteten av de professionella, oavsett bransch. Exempelvis skulle den enskilde hockeyspelaren i SHL med samma argumentation därför betraktas som amatör om han inte har spelat i landslaget eller NHL (som anses som en av världens bästa hockeyligor).

4. Kulturarbetare som jobbar deltid är inte professionella

Många människor, både inom kulturbranschen och utanför, blandar ihop tjänstegraden med kvaliteten på utförandet. Den förutfattade meningen lyder att man bara är professionell om man kan leva på sin nischning utan andra arbeten.

Är en utbildad elektriker ingen professionell elektriker om hen bara jobbar 50% eller 25% inom yrket? Inom kulturbranschen är det dessutom vida känt att det är svårt att få betalt för det man gör. Priset på kulturen ska gärna vara mycket lägre än vad den egentligen är värd. Kulturarbetare kan ha olika anledningar till att jobba deltid med kultur och komplettera med annat, exempelvis för att kunna arbeta heltid och betala räkningar, eller för att kroppen ska hålla. Därför kan det krävas andra typer av inkomstkällor, såsom lärande, kulturprojektledare, eller administration av något slag.

Om man som kulturutövare dessutom vill bo på landet blir det ännu svårare att jobba som kulturarbetare på heltid. Den urbana normen slår hårt mot landsbygden på alla plan, så även i möjlighet att få verka som professionell kulturarbetare.

5. Kombinationen pedagog/konstnär gör en till en sämre konstnär

Här är kanske en av de absolut vanligaste missuppfattningarna. De som inte hör till yttersta elitskiktet behöver ofta något slags komplement till sitt konstnärskap och kulturarbete. Som liknelse finns det många idrottare som gör enorma prestationer utan att få ekonomisk hjälp från idrottsorganisationer. Ett av de senare bland många exempel är löparen Kalle Berglund som satte svenskt rekord på 1500 meter år 2019 och som lyckades med denna prestation trots att han måste jobba med annat för att försörja sig. För kulturarbetare/konstnärer är det jobbet exempelvis Skapande Skola, projektledare inom kultur och/eller en deltidsanställning i musik-/kulturskola.

Professionella som hör till det yttersta elitskiktet kommer också undervisa på högskolor, i masterclasses och workshops. Det beror på att många vill ta del av deras kompetens. Att jobba som konstnär hänger alltså tätt samman med att vara pedagog på olika sätt. Förmågan att kunna formulera sin kompetens så att andra förstår gör också att konstnären kan utveckla sina förmågor.

Konstnärer kan vara och är oftast kombinerade pedagoger och konstnärer.

Se vad jag gör i mitt kulturarbete på landsbygden i kalendariet

Hyllande recension i Svanskogsbladet

Wow, vilken hyllande recension i tidningen Svanskogsbladet nr 3 2019!

“Svanskogs egna stjärnskott”

“Fantastiskt program”

“Magiskt program med ett innehåll som borde passa alla”

“Det visade sig att Therese kunde spela flygel med den äran”

Och inte minst citatet på bilden:

“Vi är så stolta över att ha våra riksspelemän här och ser fram emot flera höjdarupplevelser!”

– Svanskogsbladet nr 3 2019

Hyllande recension i Svanskogsbladet "Vi är så stolta över att ha våra riksspelemän här!"

Recensionen är skriven efter att ha lyssnat på en konsert där jag, Alf Olsson (fiol) och Björn Restin (dragspel/piano) hade en sommarkonsert i Svanskogs Kyrka. Vi spelade bland annat folkmusik, visor och tango.

Hyllande recension kvitto på hårt arbete

Denna typ av hyllande recensioner värmer enormt gott i musikerhjärtat! Att lyfta kulturen på landsbygden och att göra kulturen tillgänglig för fler är några av de mål som jag har som musiker. Därför är det härligt att invånarna i Svanskog känner att musiken och det jag representerar också tillhör dem. När jag dessutom får kvitto på det här sättet i en recension i Svanskogsbladet gör det att jag får ny energi till att fortsätta med mitt arbete att tillgängliggöra kulturen!

Vill du hjälpa till med att tillgängliggöra kulturupplevelser för fler? Då kan du självklart boka konsert med mig som solist eller tillsammans med musikerkollegor. Tryck på knappen för att komma vidare!

Prenumerera på Svanskogsbladet genom att klicka dig vidare till Svanskogs Byalags hemsida.

Senaste inläggen

Musikpedagog: Musiker eller pedagog, ingetdera eller både och?

– Synen på yrket musikpedagog och dess status

Sedan flera år har samhället och stora kulturbidragsgivare som norm att verksamhet och projekt ska vara inkluderande, gränsöverskridande och tvärkulturella för att få finansiering. Detta är ett ypperligt sätt att hitta nya vägar för att utveckla samhället och dess kulturella uttryck. Eftersom prioriteringsområden och normer skiftar över tid är det lätt att tro att gränsöverskridande och tvärkulturella verksamheter är något nytt. Faktum är att många har jobbat så i flera decennier inom många olika områden. Det finns alltså sedan länge metoder för att jobba ”på tvären” över gränser.

En yrkesgrupp som har lång erfarenhet av detta och som redan i sin yrkestitel och sin profession är gränsöverskridande och “på tvären” är musikpedagoger. Denna yrkesgrupp rör sig i gränslandet mellan pedagog och konstnärligt utövande. De besitter kompetens inom båda sfärerna och kan dessutom kombinera dem som musikpedagog. Tack vare sin gränsöverskridande kompetens har musikpedagogen tre olika kompetensområden; musiker, pedagog och musikpedagog och kan beroende på situation således skifta vilket kompetensområde som lyser igenom sina handlingar mest.

Problemformulering

På grund av sin yrkesflexibilitet uppstår dock ett antal problem för yrkeskåren. Pedagoger som arbetar med egen konstnärlig verksamhet faller mellan stolarna i debatter som handlar om konstnärers villkor, möjligheter och verksamhet. Dessutom exkluderas samma grupp pedagoger i debatter som handlar om exempelvis statushöjande insatser, arbetsvillkor, etc. för lärarkåren. Denna text handlar om spänningsfältet mellan att vara musikpedagog, pedagog och musiker. Musiker eller pedagog – är man ingetdera eller både och?

Synen på musikpedagoger

För att belysa synen på musikpedagoger kommer begreppet brytas ned i sina två beståndsdelar; musiker och pedagog, samt den syn på yrket som jag hittills har mötts av i mitt yrkesliv. För att förstå texten redogörs först fakta från utredningar som ligger till grund för kommande argumentation:

Musiker

politiska träffar med underhållning
Therese Olsson Hugosson spelar på konsert i Vårgårda med ca 1000 personer i publiken.

I konstnärliga kretsar har begreppet pedagog en statussänkande funktion. ”En musiklärare är en misslyckad musiker” är ett uttryck som florerar inom musikbranschen. Uttrycket gör gällande att musiklärare skulle vara musikerbranschens andrahands- eller kanske till och med tredjehandssortering. Uttrycket sammanfattar hur synen på musikpedagogers musikutövande generellt ser ut. Detta trots att det kan finnas många olika skäl till att utbilda sig till musiklärare istället för musiker. Denna syn innebär att utbildade, musikerverksamma musikpedagoger exkluderas i debatter och diskussioner med det konstnärliga perspektivet som grund.

Traditionella yrkesvägar till musiker är ännu inte öppna för alla

För min egen del valde jag att bli musiklärare för att bryta den elitistiska, ”slå sig fram med knytnävar-attityd” som finns. Dessutom vill jag bryta den manliga dominansen med följdeffekterna av densamma som jag konstant stötte på inom den klassiska musiken. Jag blev till och med varnad för att söka en viss svensk musikhögskola med anledning av att den manliga undervisande klarinettisten saknade kompetens att undervisa kvinnliga studenter. Denna varning fick jag från flera håll oberoende av varandra. Dels varnade hans egna musikerkollegor mig och dels fick jag varningar från tidigare kvinnliga studenter som han på olika sätt hade knäckt. De hade blivit tvungna att byta studieort eller ta sabbatsår från studierna för att fortsatt behålla musikintresset.

Idag innehas 100 % av musikhögskolornas klarinettjänster av män (källa: respektive musikhögskolas webbsidas lärarpresentation) och på anordnade masterclasses i Sverige inbjuds i princip bara män från Sverige och övriga världen som instruktörer, trots att det finns många skickliga kvinnliga klarinettister. De kvinnliga klarinettisterna som finns i Sverige sitter oftast i ett orkesterdike och blir därmed bokstavligen osynliga för allmänheten.

Med andra ord var det tydligt att det inte skulle ges arbetstillfällen på marknaden för kvinnliga klarinettister såsom rekryteringen av klarinettister ser ut idag. Därför får kvinnor hitta andra sätt att göra karriär i branschen, exempelvis genom att välja en musiklärarutbildning där jämställdhet har nått något längre och där man faktiskt har chans att få en juste utbildning för att därefter hitta andra vägar för att försörja sig på sitt musikutövande.

Andra vägar till musikeryrket

Med det sagt räknar jag mig också till den skara musiker som tagit andra vägar än en musikerutbildning för att jobba konstnärligt. Med hjälp av privatlektioner och eget utforskande blev jag första kvinnliga klarinettisten att erhålla Zornmärket i silver och därmed riksspelmanstiteln. Jag är högskoleutbildad inom klassisk musik genom min musiklärarutbildning och jag driver mitt eget företag i musik för att kunna frilansa som musiker. Jag spelar dessutom konserter och turnéer som jag själv administrerar på olika sätt, jag har skrivit musiklitteratur, jag bevarar och förvaltar andras musik till eftervärlden och utforskar nya musikaliska marker, för att nämna något. Vi är många i Sverige som jobbar på det här viset och vi borde givetvis inkluderas i samtalet.

Jag är musiker med pedagogisk utbildning.

Lärare / Pedagog

Workshop med elever i Hagfors. Bild från mitt Instagramkonto.

I debatter och diskussioner om pedagoger som profession anses musikpedagoger ha lägre status än exempelvis matte- eller svenskalärare. Då har det konstnärliga ämnet en statussänkande funktion.

För några år sedan blev jag erbjuden en musiklärartjänst på en kommunal musikskola. Musikskolan försörjde alla kommunens grundskolor med musikpedagoger för undervisning i klass. Jag blev erbjuden jobbet och vi skulle diskutera lön. Musikskolechefen fick en smärre chock när jag gav mitt löneanspråk som motsvarade lärarlönenivån i kommunens grundskola.

Värderingen av musikpedagogens kompetens

Chocken berodde på att kommunen ansåg att deras egen musikskola är en enhet med lägre kompetenskrav än grundskolan. Därmed skulle personalen på musikskolan ha lägre lön trots att deras kompetens skulle användas både i grundskolan och i musikskolan. Jag hade alltså fått högre lön om jag hade blivit erbjuden motsvarande tjänst direkt av grundskolan. Kommunen hade inte budgeterat för att anställa musiklärare för grundskoleverksamhet i musikskolans regi. De ville alltså inte anställa mig på lika lön och villkor som övriga lärare som motsvarade min erfarenhet och kompetens inom kommunen.

Kommunen åberopade lägre kompetenskrav som en anledning att ge lägre lön till musikskolans personal. Det går lika bra att vända på argumentationen. Musikskolan har förvisso möjlighet att anställa outbildad personal om arbetet kräver lägre kompetens (vilket vi som är musikpedagoger vet att så inte är fallet). Lägre kompetenskrav bör också innebära att en överkvalificerad anställd (dvs. lärarutbildad) har rätt till högre lön, det vill säga samma lön som övriga utbildade lärare inom kommunen.

Arbetsgivares syn på musikpedagoger

Den syn som samhället, kommuner och andra myndigheter har, skickar en tydlig signal till oss som arbetar för att få dagens och morgondagens kulturliv att fortsatt vara rikt:

1) Musikpedagoger värderas lågt eftersom arbetsgivare anser att det är lägre kompetenskrav för yrket. Arbetsgivare tar ingen eller liten hänsyn till erfarenhet, utbildning och resultat från de anställda i denna yrkeskategori. Sällan eller kanske aldrig har jag hört arbetsgivare som exempelvis kommuner skryta om sina skickliga musikpedagoger. Denna nedvärdering sker trots att musiklärarutbildningen idag ger samma lärarlegitimation och behörighet som övriga lärare i grundskolan. Det sker också trots att lönesättningen ska vara individuell och baserad på prestation.

2) Kompetensen hos en utbildad musikpedagog anställd i en musik-/kulturskola är mindre viktig än om samma pedagog hade haft anställning i grundskolan. Det motiverar, enligt arbetsgivare, att en anställning på en musik-/kulturskola ska ge sämre lön än anställning i grundskolan. Här tas alltså ingen eller liten hänsyn till resultat, kvalitet eller att själva undervisningen i grundskola respektive musik-/kulturskola har fler likheter än olikheter. Dessutom tar arbetsgivare ingen eller liten hänsyn till att den akademiska utbildningen som musikpedagogen har genomgått har samma innehåll och längd oavsett arbetsplats.

I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att det är en högre tröskel för att komma in på musikhögskolor än övriga högskolor/universitet med lärarutbildningar. För att bli antagen till musiklärarprogram på musikhögskola utför sökande, förutom det sedvanliga betygsurvalet, lämplighetstester för att kontrollera både konstnärliga och pedagogiska kvaliteter.

Jag är lärare med konstnärlig utbildning.

Måste frågan vara musiker eller pedagog?

Risker med synen musiker eller pedagog

Det medföljer ett antal risker och konsekvenser för den kulturella kvaliteten, utbudet och tillgängligheten när musikpedagoger blir exkluderade i statistik, debatter och åtgärder som syftar till att förbättra musikers eller pedagogers möjligheter att vara yrkesverksamma. Alla barn och unga som musikpedagoger möter varje vecka faller mellan stolarna när musikpedagoger blir behandlade som icke fullvärdiga pedagoger. En musikpedagog som inte får lov att nyttja sin fulla potential leder givetvis till att barn och unga i sin tur inte får lov att nyttja hela sin potential. Vid ett sådant synsätt får inte pedagogerna möjligheterna att ge de unga bästa möjlighet att växa upp och skapa sitt kulturella, konstnärliga samhälle som producent och/eller konsument, oavsett var man finns i landet. Ett sådant strukturfel påverkar Sveriges kulturella kompetens och internationella konkurrenskraft i flera generationer framöver.

De förutsättningar som musikpedagoger har i dagens samhälle gör att musikutövande ungdomar som ska välja yrkesbana hellre väljer någon annan karriär som ger bättre lön än musikpedagogyrket, eller väljer att bli renodlad musiker eftersom det ger högre status. Kulturskoleutredningen visar också att kompetensförsörjning i en åldrande musiklärarkår börjar bli ett bekymmer. Kommunerna och andra arbetsgivare gör ännu inte den satsning som behövs för att rekrytera musikpedagoger med den status yrkeskåren förtjänar. Avsaknad av utbildade musikpedagoger påverkar hela kulturlivet eftersom musiker och pedagoger ofta tillhör kärnan som får det lokala kulturlivet att finnas och blomstra. Utan det lokala kulturlivet kan vi heller inte odla det regionala och nationella kulturlivet som också ska vara det som mäter sig på internationell nivå.

Inkludering särskilt viktigt för landsbygden

70 % av Sveriges konstnärer bor i storstäderna, 50 % i Stockholm. Statistiken bör vara annorlunda om man inkluderar musikpedagoger som jobbar över hela fältet med både eget musicerande och undervisning. I staden finns betydligt fler scener med kulturarbetare av olika slag som sköter PR, ljud, ljus, osv. än vad det gör på landsbygden. Det finns också fler arrangörsnät än vad det gör på landsbygden. Det underlättar för musikutövande personer att nischa sig som antingen lärare eller musiker. Dock ser det för de allra flesta musikutövande inte ut så, inte ens i staden eftersom musiker brukar undervisa på masterclasses, workshops och namnkunniga musikinstitutioner. Musikpedagoger fortsätter dessutom ofta att vara musiker även om deras huvudsakliga inkomstkälla är undervisning. För att kunna försörja sig som musiker / musikpedagog på landsbygden krävs det att man jobbar holistiskt och “på tvären” för att skapa tillräckligt med arbete.

På landsbygden kan det alltså inte finnas någon polemik mellan att vara musiker eller pedagog. Därtill behöver vi också ofta vara kulturentreprenörer. Det betyder att i staden finns det arbetstillfällen för nischade kulturarbetare, medan på landsbygden krävs oftare både bredden och djupet. Om man endast får vara antingen musiker, pedagog eller kulturentreprenör minskar möjligheterna till att försörja sig på landsbygden. Minskar möjligheterna så får vi ännu större koncentration av musiker och musiklärare i staden och landsbygdens kulturella liv utarmas.

Om konstnärliga pedagoger som möter bygdens barn varje vecka inte får räknas som just vad vi är – utbildade pedagoger och konstnärer – vad är vi då? Jag och mina kollegor bor och verkar i hela Sverige. Varför räknas inte det som en av samhällets konstnärliga och konstpedagogiska resurser, särskilt med tanke på hur arbetsvillkoren på landsbygden ser ut? Om samhället exkluderar denna grupp musiker och pedagoger som arbetar “på tvären” blir de musiker och det utövande och kulturliv som finns på landsbygden osynliggjort. Detta sker på bekostnad av de positiva effekter som yrkeskombinationen musiker och pedagog kan medföra.

Effekter av musiker och pedagog

I mitt konstnärliga så har jag brutit ny mark. Det är bara män som innehar svenska musikhögskolornas tjänster som klarinettlärare (källa: musikerpresentationerna på respektive musikhögskolas hemsida). Det är i princip bara män som hyrs in som soloklarinettister och som engageras som instruktörer för masterclasses. Därför är det möjligt att vara normbrytande genom att helt enkelt vara kvinna och spela klarinett. Vidare är det normbrytande när jag spelar svensk folkmusik på klarinett eftersom vi totalt endast är en handfull folkmusikklarinettister. Jag bröt ny mark när jag blev första kvinnliga riksspelmannen på klarinett någonsin. Det är också normbrytande att som konstutövare bo på landsbygden, vilket jag gör.

Påverkan på samhället

Det hände något med mitt kära Svanskog när jag blev riksspelman. Dessutom såg jag att det hände något med Svanskogsbor i samband med releasen av ”Guldspelmannen från Svanskog”. Det har gått från att vara mitt och min författarkollega Maria Anderssons evenemang till att bli bygdens. Mitt konstnärskap ger bygden en stolthet. Det finns flera orsaker till detta. Jag finns i bygden och spelar på många lokala evenemang. Jag förvaltar, bevarar och sprider tillsammans med mina tre riksspelmansskollegor den tämligen tekniskt svåra Svanskogstradtitionen både innanför och utanför bygdens gränser. De är stolta över mig och över att ha den kulturella kvaliteten i bygden. Mitt konstnärskap är inte längre bara mitt eget, utan det ägs lika mycket av människorna som finns runt omkring mig. För mig är den utvecklingen en stor ära.

Jag bor på landet, jag träffar landsbygdens barn och unga och ger dem möjlighet att träda in i den kulturella världen med hjälp av min konstnärlighet. Dessutom utvecklar jag också min egen konstnärlighet och kulturentreprenöriella förmågor genom att arbeta i alla led. Att tänka musiker, pedagog och entreprenör som en helhet istället för polemiskt är alltså en styrka. Jag är en kulturell tillgång som konstnär och pedagog på landsbygden där jag bor.

Liknande effekter går att hitta överallt i vårt land eftersom det finns personer som mig och mina kollegor i hela landet. Det är viktigt att lyfta möjligheten att få vara konstnärligt aktiv i det lokala och regionala livet utan att förväxla storleken på geografiskt upptagningsområde med storheten i konstnärligt innehåll och utförande. Det är möjligt, och ska vara möjligt, att vara skicklig och samtidigt ha ett lokalt eller regionalt arbetsfält.

Påverkan på barn och unga

Mitt mål som musikpedagog är att ändra den osunda miljön och normer som fortfarande råder inom musikerbranschen. Det gör jag genom att ge barn och unga nya verktyg och förhållningssätt att lyckas i sina företagsamheter utan att använda förminskande metoder gentemot andra. Jag visar det både genom mitt sätt att undervisa, men också genom mitt sätt att vara musiker. Barn och unga som vill satsa på någon slags musikkarriär ska kunna välja att vara konstnär, pedagog eller både utan att fundera på vilken yrkestitel som ger mest status. Jag märker redan effekterna av mitt arbete.

Det hände något med mina elever (oavsett instrument) och deras vårdnadshavare när jag blev första kvinnliga riksspelmannen på klarinett. Utmärkelsen blev en slags bekräftelse på min musikerkompetens inom svensk folkmusik. Jag såg att det gav de jag möter som lärare stolthet. Vi pratade mycket efter detta om vad som är möjligt. Jag såg att flera elever insåg “Det här är min lärare och jag betraktar henne som tämligen normal vuxen. Kan hon skriva ny historia så kan jag, alltså är det hon gör något möjligt även för mig.”

Det händer något med eleverna när jag i ren och skär glädje i en lyckad musiklektion utbrister att de borde fundera över att bli musiker eller pedagog eftersom det är världens bästa jobb. Jag har sett många gånger hur en pollett faller ner hos någon/några av eleverna som inser att “det där skulle jag också kunna göra”. Min närvaro gör att de får möjlighet att tro på sin egen förmåga och mod att göra allvar av sina intressen.

Musikpedagog: musiker eller pedagog, ingetdera eller både och?

Byt ut musiker eller pedagog mot musiker och pedagog

Jag skapar evenemang för och med elever, amatörer och professionella. Jag spelar på konserter och tillställningar, jag drar andra kulturutövare (både professionella och amatörer) till platsen jag verkar. Dessutom skapar jag med min professionella (och ibland ideella) närvaro och mitt engagemang ny verksamhet i både stort och smått som också engagerar andra.

Det händer något när det finns musiker och musikpedagoger i människors vardag, oavsett var vi bor. Det konstnärliga uttrycket som finns nära människor ökar sannolikheten för andra att tro på sitt eget uttryck och sitt eget utövande. Det är svårare att identifiera sig med musiker som känns som stora ouppnåeliga, coola ikoner långt ifrån ens egen verklighet. I bästa fall kan man höra talas om att de dyker upp i en stad någonstans. Musiker och pedagoger som vecka efter annan personligen kan berätta att

“Det jag kan, det är också möjligt för dig. Det du vill med ditt kulturintresse är jag beredd att ställa upp och coacha dig vidare i.”

Musikpedagoger har större möjligheter att öka den kulturella kompetensen bland människor. För mig är det en del av att vara konstnär; att dela med mig av kulturell glädje och kunskap och dela med mig av det kulturella rummet till andra.

Det finns ingen polemik mellan att jobba som musiker, pedagog och kulturentreprenör. Samhället är allt som oftast uppbyggt för att få oss att tro att det är så, men det finns andra sätt att se på konstprofessionen. Jag är inte musiker eller pedagog. Jag är musiker och pedagog. Vi är många yrkesverksamma i Sverige som har liknande berättelser. Berättelserna förtjänar och måste få större utrymme och högre status för att också synliggöra det konstnärliga arbetet som vi gör “på tvären”. För vi som jobbar som både musiker och pedagog i Sverige gör både konstnärlig OCH pedagogisk skillnad.

Zornmärkesveckan 2019 avslutad

Hemkommen efter intensiva Zornmärkesveckan 2019 i Arvika som jag har projektlett tillsammans med Maria Andersson. Den här veckan har verkligen varit underbar och givande på många sätt. Söndagen innan veckan började ställde vi i ordning allt på Musikhögskolan Ingesund inför själva märkesuppspelningarna. Då fick vi också träffa Zornnämndens kansli och jury.

Det har varit en hel del att fixa inför veckan och även under veckan, alltifrån doftfri grön växt, till matleveranser och musiker. Men som projektledare får man också tillfälle att göra saker som ger dubbel glädje. Jag anordnade en träff för blåsare under fredagen och lördagen för att vi skulle kunna nätverka, prata om hur vi förhåller oss till stråkar och vilken repertoar vi spelar. Under torsdagskvällen anslöt vi oss till låtutlärningen som Frykeruds Spelmanslag hade ansvar för och fortsatte sedan med spontant buskspel.

Inför veckan så har jag också varit en slags mentor till Karin som planerade för att spela upp för Zornmärket. Karin är en erfaren spelman med den värmländska repertoaren som god grund. Det finns inget som ger mig så mycket som att få peppa, inspirera och stötta andra till framgång. Karin har gjort allt jobb själv och jag följde med henne den dagen hon spelade upp. Det häftiga är att hon nådde sin målsättning och mer därtill och belönades därför med ett diplom!

Karin tar emot sitt diplom under Riksspelmansstämman lördag 29 juni

Finaldagen Zornmärkesveckan 2019

Lördag den 29 juni var sista dag på detta projekt och veckan avslutades storstilat med Folkmusikfestival på Sågudden i Arvika. Även här fick vi chansen att spela konserten Guldspelmannen från Svanskog för fullsatta bänkar och människor som gick förbi utomhusscenen.

Efter lunch drog den stora finalen igång och som projektledare fick jag och Maria äran att leda en gångmarsch med ca 100 musiker och medföljande i en procession genom Sågudden. Det gav rysningar!

På plats på folkmusikfestivalen spelade vi några allspelslåtar och sedan spelade blåsträffen två låtar som jag hade lärt ut, nämligen en pannkakslåt och en polska från gränsen Dalsland – Värmland.

Blåsträffen under Zornmärkesveckan 2019 spelar på folkmusikscenen på Sågudden i Arvika. Foto: Marja Winberg
Blåsträffen spelade två låtar på scen under Finalkonserten. Foto: Marja Winberg

Stort grattis till alla andra som också fått utmärkelser, särskilt till nya guldriksspelmannen, Mats Edén!

Underbart att få träffa alla blåsare, spela konserten Guldspelmannen från Svanskog, leda det långa folkmusiktåget som marscherade genom Sågudden och få vara i folkmusiken överhuvudtaget! Stort tack till Maria Andersson, där vi tillsammans har fått projektleda denna vecka!

De hashtags som använts till detta inlägg i social media:
#zornmärke #Zornmärkesveckan #folkmusik #folkblås #lesmusicationpros #projektledare

Senaste inläggen